Inlägg

Visar inlägg från 2014

Rent skit

Vi bor bredvid en återvinningsstation. Jag brukar få muttra lite när folk har stannat där för att lämna lite återvinning för då kommer jag inte alltid så smidigt in eller ut med bilen.  Det hela blev lite värre när Renhållningen bytte chaufför till tömningsbilen.
(Jag ber om ursäkt om jag har fel terminologi gällande sophanteringen)
Plötsligt märkte jag hur en container verkade flytta sig längre och längre ut på gatan för varje gång de tömt den. Till slut tog jag på mig rollen och "felanmälde" ärendet. Jag hade laddat på mina gnällkärring egenskaper ordentligt så förstå min förvåning när det var onödigt. Ringde Renhållningen och en trevlig kvinna tackade för att jag ringde men de hade redan fått in anmärkning om denna container. Dagen därpå stod container på "rätt" plats igen.

Tacksam att det åtgärdades men lite besviken att jag inte fick gnälla...

Bättre sent än aldrig

Jag gick hemifrån i god tid.
Gick till bilen.
Kunde inte backa ut pga stora fastfrusna isklumpar bakom däcken. Fick hacka en bra stund innan de var små nog att backa över.
Körde iväg i godan ro.
Kom till övergångsställe vid Kulturens Hus. Fick stå där i fem minuter för att ett stort lass med människor ville skynda sig över vägen till, jag gissar, någon show som skulle börja på Kulturens Hus.
Tar mig till parkeringen och går till biografen.
Biomaten var trasig så jag fick gå ner och ställa mig i den långa kön.
Fick min biljett och personalen frågade om det var bra så, Nä, men först toa paus.
Går upp för trappan och ska låsa upp dörren med koden som brukar stå på biljetten. Står ingen kod på biljetten. Väntade på första person att fråga om koden eller att någon skulle komma ut.
Väl inne på damernas gick den enda lediga toan inte att låsa.
Väntade på nästa lediga toa. Och där var det slut toapapper.
Vid det här laget skrattade jag. Allt som kunde gå fel verkade ha gjort det.

Jag tog mig …

Och hör sen!

Idag hade jag en lång diskussion med en person jag känner. Bara det att personen inte var med. Och det var mer en monolog än en diskussion . Där jag sa exakt vad jag tyckte.

När jag ska jag våga säga till denne vad jag verkligen tänker?

Att flyga eller inte flyga - det kan jag visst inte påverka

Att boka in en resa. Ofta efterlängtad. Jag har gjort ett par bokningar med flyg i år. Och av någon anledning - varje gång jag bokat flygning där jag måste byta flyg på Arlanda så har något blivit galet. Antingen ditresan eller hemresan. What's up with that?

I somras. Inställt flyg pga sjukdom. Ombokad till dagen därpå. Och jag som längtade hem!!

I höstas. Bagaget blev kvar på flyget till Arlanda med jag i godan ro flög vidare till Kallax. Väl framme på Kallax får vi veta att bagaget blev kvar för att de inte fick upp en lastlucka. Jamen tack för den infon.

Nu i helgen. Inställt pga tekniskt fel. Ojoj... Har nog aldrig känt mig så stressad över något jag inte kunde påverka. Skulle från Luleå till Stockholm till Barcelona. Luleå - Stockholm blev först försenat sedan inställt sedan blev jag ombokad. Och planet jag blev ombokad till blev försenat så jag fick rusa från Terminal 2 till Terminal 5 för att hinna vidare till Barcelona flyget. Tur att jag inte skämdes i säkerhetskontrollen…

JAG VISSTE DET! Jag är inte ensam

I helgen förbereder min man att koka kaffe i perkulatorn. När han borde sätta i sladden väljer han istället att ställa perkulatorn i skafferiet.

Jag visste det! Jag är inte ensam! Det är fler än mig som får hjärnsläpp ibland.

I love him so much.

Måste ha mössa

En del dagar går saker och ting mindre smidigt.

Igår var jag en sväng och köpte lite "behöver kläder" till dottern. Bland annat en varm mössa (och en mössa till mig, jättefin!). Väl hemma så provade hon den och hon var nöjd och glad. Jag väntade med att klippa bort prislappen med risk för att det skulle vända och hon skulle vägra ha den. I morse när vi skulle gå till dagis provade vi den igen och hon var fortfarande nöjd och glad. Så då klippte jag bort prislappen. Två minuter senare drar hon av sig mössan och skriker att hon inte vill ha den.

Suck.

Hur förklarar man för en snart fyra-åring om bytesrätt på kläder? Jag gjorde i alla fall ett försök. Att har hon sagt att hon vill ha mössan och jag klipper bort prislappen så kan vi inte lämna igen den. Så vi får se vad hon säger imorgon när det är dags för nästa mössfajt. Hon verkade i alla fall idag förstå. Idag. Men det kan ändras tills imorgon.

Hade i morse varit en vanlig morgon så hade hon inte fått bestämma att inte ha de…

Plötsligt händer det

This is me today. Jag skämtar inte. Förutom att jag inte är en katt eller en hund.

Man kan tro att det är skönt att ta en tupplur sittandes vid skrivbordet. Men det är mest skrämmande.

Dålig syn är bra

Särskilt när man ser på TV. Jag gillar serien Vikings men stora delar är den lite för brutal för mig. Men jag har världens bästa lösning. När de scenerna börjar så tippar jag ner glasögonen och kollar ovanför dem. Synen försämras avsevärt men jag förstår ändå vad som händer utan att behöva se flygande inälvor. Ser bara något som flyger. Kan vara jord kan vara någon tröja... Genast mycket snällare.

Den lösningen funkar i alla lägen. Förutom om det är film på språk jag inte kan. Det blir svårt att läsa text utan glasögon.

Dags att återuppta denna blogg med en typiskt mig

Bild
Så går det om man försöker göra två saker samtidig. Prata i telefon och skriva mail.

Till mitt försvar så är det nästan rätt. Ska stå Åkarmöte Kalix.
Till alla er som läser detta. Tack för att ni inte ger upp hoppet trots mina långa blogguppehåll.




Moa nyfiken - men glömsk

Jag erkänner att jag är nyfiken. Ibland får jag mina ryck och frågar ut folk om ditt och datt.
Tyvärr så glömmer jag lätt också. Så jag ber om ursäkt om jag
1. Frågar för mycket
2. Frågar samma sak flera gånger

Att jag glömmer betyder inte heller att jag inte bryr mig. Bara det att jag har svårt att katalogisera information så det blir lite rörigt.

Skriver så pennan glöder

Alltså inte bokstavligt. För jag skriver väldigt lite med penna nuförtiden.

Hursomhelst. Jag har just spenderat lite tid åt att läsa min egen blogg. Fatta vad mycket jag skrivit. Och det ni faktiskt får se är bara en bråkdel.

Tack för att ni står ut med mitt svammel.

Trötthet

Ibland har man vant sig så mycket vid någonting att det är så självklart att man inte ens märker att det är borta.

Det var ett tag som jag var och varenda dag blev så trött på jobbet att jag var tvungen att stå upp eller springa runt i korridoren för att väcka mig själv till liv. Plötsligt var det borta. Och jag märkte det inte. Vet ärligt talat inte hur länge jag har inte varit så trött. Jag blev påmind av mig själv att tröttheten var borta när det plötsligt var tillbaka. Igår kände jag det igen. Det var som en gammal vän som var tillbaka. Det kändes som att jag hade saknat det lite. Men känsla gick över fort. Förbannade trötthet. Nu ska jag jobba för att den inte ska komma tillbaka.

Alltså inte tröttheten som jag är i nu. Den där som kommer när man känner att man borde sovit ett tag till. Utan tröttheten som säger pang mitt på dagen. Som gör att det kryper i hela kroppen samtidigt som man inte kan hålla ögonen öppna.

När fel kanske är rätt?

Ibland undrar jag om vi lär våra barn fel. 90% av gångerna medan barn är små så tar det på skorna på fel fot. Tänk om det egentligen är rätt? Jag kan ha nämnt det tidigare.

Nu har jag funderat på om det är liknande koncept med de små kartongerna som man brukar ha medicin/salvor/hårfärg och dylikt i. För 90% av gångerna så öppnar man på fel sida så att instruktionen är i vägen. Eller vänta nu... Glöm det. Det kanske är meningen kom jag på. Tillverkarna vill nog att man läser varningstext och instruktioner, men jag är nödvändigtvis inte så noga.

Nåja. Vad mer finns det för exempel?

Jo, what's the deal with NumLock? På privata/personliga datorer har jag aldrig upplevt det men på skola och jobb. Varför låser dessa datorer siffrorna när hamnar på logga in sidan? Hur många gånger har man inte svurit åt det?

Det här är morgonsvammel på midsommarafton. Jag var egentligen för trött för att stiga upp. Dottern var för pigg för att ligga kvar.

I kärlekens tecken

Stunder då man blir överväldigad av känslorna. Att man kan älska någon så mycket att det gör ont. Att man kan älska flera så mycket. Och känslorna som kommer med det. Lycka, längtan, oro och sorg. Och allt därtill.



Nä, jag gillar ändå inte sol och värme

Är inte bitter.

I måndags var det vårruset. Och jag trotsade min kropp som sa till mig att jag borde inte men jag var med ändå. Promenerade med kollegorna. Det var underbart! Knät mådde bättre, blev varm i kläderna och fick upp lite flås. Dagen efter kändes det bra i hela kroppen. Kände mig mjuk och mer rörlig än på länge. Men så kom tisdag kväll och jag började nysa. Och snora. Och ögonen började klia.

Onsdag - jag tog mig till jobbet, hann göra ett par dumma grejjer och sedan åkte jag hem lagom till nio fikat. Och drog täcket över huvudet. Jag var riktigt risig.

Jag har kurerat mig på alla sätt jag kan och nu känns det bättre. Men långt ifrån bra.

Och vet ni vad som händer?? Alltså ni anar inte hur grym naturen kan vara. Medan jag är inne och gömmer mig från pollen så går det och blir het sommar ute! Strålande sol och 25 grader varmt. Hur? Varför? Är det för att mina ögon är röda och svullna som naturen tycker att "nä nu brer vi på lite extra"? Naturen ser till att jag mås…

Insnöad

Bild
Alltså inte bokstavligt. Men när Hjärnkontoret handlar om Nintendo 8 bit och jag fotar TVn för att visa min man vad han missar. Då är jag hjärntvättad.


Grönt är inte skönt

Och tänka sig. Det kom pollen i år igen.

Jag har inte solglasögon på mig för att jag är dryg. Jag har de för att gömma mina röda, svullna ögon.
Hostar, nyser och snorar. I don't like spring.

Förtidsröstat

Gick till Kulturens hus på lunchen. Snabbt och smidigt. För mig i alla fall. Inte för Alf, 80 bast, med rullator. Men han hade minsann pallrat sig dit han också. Och han fick sig en liten pratstund.

Varje röst räknas. Din också!

Alla ursäkter

Jag kommer verkligen på alla ursäkter som finns. Om 3 veckor är det dags för vårruset. Dårför vrickar jag någon kruxig knäled under påsken. Därefter går jag och gnäller om det i fyra veckor tills jag faktiskt kollar upp vad det kan vara. Efter kontroll fick jag order att inte springa vårruset.

Vilken tur! Eller jag menar vad synd.

Sitt på fläsket

Hos min farfar finns ett handtag bredvid toan. Dottern tycker det är bra att hålla i. Då säger hon när jag sätter mig att jag också kan hålla i handtaget. Men sen kommer hon på det.

-Men du behöver inte hålla i det. För du har så stor rumpa att du inte ramlar ner i hålet.

Alltså, jag älskar henne. Som vanligt

En riktig skit påsk

Vi hade fint väder. Skoterföre och lite fiskelycka. God mat. Och lekande barn. Och lycka för ett nytt litet barn.

Men det var mycket som gick fel. Lagen om allts jävlighet. Ingen olycka kommer ensam.

Just nu är jag mest arg för att jag har slutat svära (typ). Igår var jag mest arg för att Sverige är ett alltför långt land.


Har inte skrivit på ett tag - märks det?

Jag älskar att skriva. Har jag gjort så länge jag kan minnas. Ibland kvalitet framför kvantitet, ibland kvantitet framför kvalitet. Skriva för att skriva. Hade jag varit smart hade jag gjort något för att utveckla det jag gillar.

Jag minns ögonblicket då jag ändå gjorde valet att bara låta det vara som det är. Gymnasiet. Vi hade en underbar svenska lärare som drog ihop en liten "skrivargrupp". Några stycken från klassen som skrev lite extra för skojs skull och läste varandras grejer. Det var någon typ av uppsats tävling på gång. Tror det kan ha varit bland Sveriges gymnasieelever. Minns inte riktigt. Nåja. Jag skrev tre sidor. Sen kände jag att jag inte kunde skriva mer. Min tankar rusade åt tusen håll. Jag kunde inte få uppsatsen att handla om en sak. Det blev för svårt att välja. Så jag gav upp. Och det blev som det blev. Och ni får leva med att jag sprutar blogginlägg emellanåt.

Är man bitter så är man - eller så är det nåt annat.

Vårvindar, solsken och fågelsång. Wow va förbannad man kan bli. Som att naturen hånar en. Naturen blomstrar med sina under och jag är för trött för att bry mig. Bara tittar på skiten genom smutsiga fönster. Orka ta tag i det projektet också. Jisses. Som att jag inte hade nog.

Inte för att vara sån - men så känns det. Särskilt en viss tid på månaden. Och när nära och kära frågar  - ska du ha mens? Då kan de dra åt helvete. För det ska jag. Kom tillbaka om en vecka.

Rör på fläsket.

När dottern pekar och förvånat och lycklig utbrister "- Rumpan skakar!" när jag går från duschen för att hämta kläder.

Alltså, jag älskar henne.

Öppettider på söndagar - inte min grej

Sedan några år tillbaka ha stan öppet på söndagar. Det vet jag. Problemet är att jag inte vet öppettiderna.

För länge sedan åkte jag till stan vid tio. Nä, stan öppnar tolv.
Ett tag efter det åkte jag till stan igen vid elva. Nä, stan öppnar tolv.
Så har jag försökte några gånger. Att kanske vissa affärer eller fik öppnar kring tio eller elva. Nä, de öppnar tolv. Och det har jag lärt mig nu. Så jag åker inte till stan före tolv på söndagar längre.

I morse kom jag på att jag skulle passa på att träna tidigt och inte sent. Bara det att jag räknade med att gymmet öppnade nio. Nä, gymmet öppnar tio. Det kändes rätt pissigt när jag kom på det efter att jag parkerat i stan vid cirka tjugo över nio.

Tack och lov kan man lita på Kvantum. Öppnar sju varje dag! Så då gjorde jag bort att handla, och lite annat smått och gott. Men jag var lite grinig. För söndagar verkar arbeta emot mig på något sätt.


Det hela började med en vante.

Inte två. Jag hade bara en vante på mig när jag åkte till jobbet. Den andra hade jag glömt hemma.
Några telefonmöten och lite ekonomiassisterande senare började fnissattackerna. Men då tog vi paus. Ingen skada skedd. Så småningom tog dagens jobb slut. Bara det att min hjärna då totalt stängde av. Jag gick från jobbet, hann inte lämna parkeringen innan jag kom på att jag glömt ta med mig posten. När jag sprang in för att hämta den kom jag på att vi glömt ta in posten. Tog in den och tog med med utgående post. Skulle åka och handla. Åkte åt fel håll i rondellen. Nåja, tar väl andra affären istället. På väg dit ställer jag med i höger fil och blinkar höger i en korsning med röd ljus. När det blir grönt kommer jag på att jag ska inte svänga till kompisen som bor där. Jag ska ju skynda mig och handla sedan åka hem! Väl framme vid affären ringer jag till kompisen och berättar lite skojjsigt allt svammel jag hade för mig. När jag sedan lägger på inser jag nästa grej. Posten som jag skulle po…

Twinkel Twinkel - vad sa du?

Förstå vad jag känner mig lurad... Som att hela mitt liv varit en lögn. Varför har ingen sagt något?

Dottern sjunger Blinka lilla stjärna på engelska. Eller ja, alltså hon sjunger twinka twinka och sen något obegripligt men med melodin på Blinka lilla stjärna. Då vill jag såklart sjunga med. Inser att jag bara kan de 2 första meningarna och typ sista biten av låten på engelska. Så jag youtubar. Och det är då jag märker det. Först tror jag att min första träff är någon låtsas träff och söker på nästa. Nä, den är också så.

Så här har jag, sedan jag kan minnas, sjungit första två raderna i engelska Blinka lilla stjärna, :
Twinkel twinkel little star
How i wonder where you are

Och så här är texten egentligen:
Twinkel twinkel little star
How i wonder what you are

Till min förvåning och förfäran så är det inte "where". Det är "what"! Fatta! Fatta vad förvirrad jag är! Betyder det att den svenska är vad och inte var? Hur kan jag ha sjungit fel så länge? Det är inte möjlig…

69 år sedan

Kolla på varje bild och läs tillhörande text. Det handlar om att vi aldrig får glömma vad som hände.

"69 bilder som visar varför vi inte får glömma förintelsen"

Var är världen på väg egentligen?

På vägen till eller från jobbet så brukar jag råka ut för mina highs or lows när det gäller min tro på världen. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Nyheterna på radion brukar påverka mig starkt. Tydligen.

Jag var på väg hem och hörde om en kvinna i Indien som blivit utsatt för gruppvåldtäkt. Tårarna rann för denna stackars kvinna och alla andra kvinnor som drabbas av mäns våld. Den kvällen läste jag artikel efter artikel om våldet, om offren och deras anhöriga. Tills jag inte orkade mer. Tills jag gick för att sova. I min säng. I min trygga lilla värld. Och jag mådde så dåligt.

Några dagar senare kom det tårar igen - men denna gången var det glädje. Massbröllop på Grammy-galan. Den lycka som de paren kände tillsammans med hela publiken. Deras oförglömliga ögonblick. Jag såg på klippen. Lyssnade på musiken. Om och om igen. Tittade på bilder på de nygifta parens glädjetårar. Tills jag gick och la mig. I min säng. I min trygga lilla värld. Och mådde så bra.

Sådär pendlar det.




Who can you trust? Nå, inte dina föräldrar i alla fall.

Jag inser det mer och mer. Att mina föräldrar måste ha ljugit för mig en hel del. För jag är inte alltid helt ärlig med min dotter. Det är inte så lätt.

När hon var med när jag fick vaccin:
Dotter: Har du ont?
Jag och min lögn: Nä, det gör bara lite ont, en liten stund.
Jag och min sanning: Det gör jätte ont och det gör ont till och med dagen efter. När jag fick sprutan och hon var med så försökte jag se oberörd ut men på riktigt ville jag blunda och bita mig i läppen.

När jag har en kaka i munnen:
Dotter: Vad har du i munnen?
Jag och min lögn alt 1: Jag tog en bit potatis.
Jag och min lögn alt 2: Inget.
Jag och min sanning: Jag tog en kaka innan jag hann stoppa mig själv och du ska snart sova så jag vill inte ge dig en massa socker.

Men värst är nog det här med tid. När jag använder ord som snart, sedan, en annan dag. Hon har lite svårt att förstå de begreppen ibland och ibland glömmer hon bort. Och jag glömmer förstås också bort. Och det gör ju det hela ännu mer förvirrande. Till ex…

What's playing on the radio?

Igår på väg hem så zappade jag mellan radiokanalerna. Och jag kunde inte låta bli att bli lite arg. Inte en j*vla låt som fick mig att känna mig bättre. Jag måste sluta lyssna på texterna.

Okej jag blev nog väldigt arg. Om jag nu börjar svära och ha mig.

Meningen i låttexten. Lyssna på den och tänk efter. Vad sjunger de egentligen om på pop-radio-kanalerna?

Tonåren - och vad jag lärde mig sen

Tonåren. Om vi säger så här - jag är glad att det är över, att jag tog mig igenom det och kom ut på andra sidan som en vettig person.

En tanke slog mig för ett tag sedan, när vi pratade om självkänsla. Jag vet när jag började ifrågasätta min.

Vi satt i ring, en grupp med bara tjejer. En lärare sa att vi skulle berätta om en sak som vi tyckte om - om oss själva. Det var två tjejer före mig. De tyckte inte om något om sig själva. Särskilt inte rumpan sa den ena. Diskussionen stannade hos henne ett tag och vi pratade om hur jobbigt det var. Att det var svårt att tycka om sig själv. Sen blev det min tur. Jag sa att visst var tanken att vi skulle säga något bra om oss själva, inte fokusera på det dåliga. Jag sa att jag tyckte om mina läppar. Sen blev det nästa tjej. Nej, hon visste inte vad hon tyckte om. Sen var det någon som inte vågade säga något alls. Och så var det någon som sa att hon tyckte inte alls om det eller det och så gick det vidare. Ingen förutom jag berättade om något det g…

What's my name?

Bild
Tog sin lilla tid, men nu är det officiellt

Att byta namn är inte så himla enkelt. Eller ja, själva namnbytet är jätte enkelt men att komma ihåg alla ställen man ska ändra på det tar sin lilla tid. Men dörren är nog sista. Men jag har säkert glömt nåt...

I träningens namn

Förmiddagen bjöd på Cxworks, Body step och Body Pump. Behöver jag säga att jag knappt kan lyfta armarna? Eller det är ännu värre. Kan knappt lyfta händerna. Jag väntar till imorgon med att meddela min kära kompis som övertalade mig att gå på sista passet om jag är tacksam eller inte.

Att det var första gången på Body Pump påverkar nog också hur det kommer kännas imorgon. Tänkte på min storasyster som faktiskt varit instruktör och att hon nu borde vara stolt över mig. För hon har försökt få mig att testa länge. Men efter min långa motsträvan så gav hon tillslut upp. När hon nu får veta att jag varit på Body Pump så kommer hon skratta och tro det är kopplat till min kommande solsemester. Hon kanske har rätt.

Vinter med tillhörande tillbehör

Det blev minusgrader till slut. Och nu sitter jag här. Med raggsockar, kofta, sjal och stor kopp the. I'm loving it!

Men det finns ju det negativa också. Till exempel när det är 18 minus och man tappar bilnyckeln i snön. Eller när man är tidspessimist och alltid är för tidig i väntan på bussen.

Och imman på glasögonen när man kommer in i värmen. Alltså imman på glasögonen. Helt klart värst!

Det nya året luktar vitlök. Eller det gör jag i alla fall

Helgerna börjar dra sig mot sitt slut. Och jag har varit orolig för min sedvanliga släng av någon typ av sjuka. I år började förkylning göra sig till känna men jag har klarat mig förbi nyåret och det var mitt mål. Men idag luktar jag vitlök. Satte i mig tre stycken till middagen. Och lagom till soffhäng tänker jag hälla upp lite whisky i hopp om att det tar kål på mina basilusker.